Audiovisuella arkiv

Audiovisuellt material är precis som diverse texter viktigt källmaterial inom forskning och studier. I och med att mängden digitaliserat material på internet ökar kraftigt har tillgängligheten till ljud och bild blivit stor. Detta innebär stora fördelar, men är precis som texter också skyddat av ett flertal bestämmelser.

Upphovsrätten och personskydd gäller i högsta grad mycket av det audiovisuella källmaterialet. Bilder och inspelningar kan vara synnerligen privata eller på annat sätt känsliga. Ett exempel på detta är privata Skype-samtal eller vågade, privata bilder som läcks ut på nätet och sprids vidare. Hackers har med stor framgång lyckats publicera privata bilder på kändisar och politiker, vilket har fått stora konsekvenser. Att publicera audiovisuellt material olagligt kan leda till stränga straff.

Att digitalisera audiovisuellt material är också en utmaning rent tekniskt. Inspelningar som är tiotals år gamla är ömtåliga, och specialutrustning behövs för att omvandla bild från till exempel gamla filmrullar till filer på en dator. Om vi vill ändra format på en befintlig fil innebär det också vissa problem; formatbyte på en fil kan ge synliga defekter.Informationen är nämligen inte "för evigt" sparad.

Som källmaterial är film och ljud alltså viktigt. Det gäller dock att bevara klippen i originalform för att inte anklagas för fiffel. Detta kan leda till problem om oväntade störningar uppstår under en inspelning. Vill vi klippa bort skedar som faller eller bilar som tutar i bakgrunden?

I Finland återfinns några audiovisuella arkiv som står till tjänst vid behov. Digiwiki är en hemsida som jag inte känt till förrän nu. Det är en sida som till sin uppbyggnad påminner om Wikipedia, vilket innebär att söktjänst och möjligheter till redigering och skapande av artiklar finns. Sidan förser besökarna med information om digitalisering av bilder, ljud, texter osv. Experter på dessa områden kan själva skapa artiklar och dela med sig av sin erfarenhet av digitalisering. Det lönar sig alltså att besöka Digiwiki ifall digitalisering av eget material någon gång blir aktuellt. Tipsen är professionella och sidan utvecklas hela tiden.


Finlands fotografiska museum har sedan 1969 haft utställningar med tusentals inhemska, men också utländska fotografier. I dagsläget äger muséet över tre miljoner fotografier, av vilka en betydande del har donerats av privatpersoner. Muséet bedriver forskning i fotografier, och är självklart ett nödvändigt arkiv även för fristående forskare.

Det nationella audiovisuella arkivet (KAVA) ser som sin främsta uppgift att bevara finländskt audiovisuellt material för kommande generationer. Det är alltså något av ett evighetsprojekt, eftersom finsk multimedia dagligen producerar mycket material. KAVA är till skillnad från andra arkiv decentraliserat; utställninar finns på ett tiotal orter i Finland.


Tips på kvällsunderhållning: ta en titt på material producerat av konstnären och professorn Eero Järnefeldt via Ateneum! Målningen jag satte upp här är ju en av hans kändaste.

Ha en skön onsdagskväll. Nu skall jag bryta mot minst ett dussin lagar genom att gratis se på fotbollsstream. Fy på mej.

Jimmy

Digitalisering och dess utmaningar

Vid senaste föreläsning 24.01. diskuterade vi digitalisering av texter och annan media. Att kunna sprida gammal text i digital form över hela internet är en möjlighet som öppnar nya dörrar för all slags forskning. Det finns dock vissa saker att ta i betraktande vid användning av digitaliserat material och också om vi lägger ut sådant på nätet.
Allt som gäller copyright berörs av den ökända upphovsrättslagen. Redan på lågstadienivå kommer vi i kontakt med denna lag, eftersom de flesta läroböcker strängt förbjuder kopiering av dess innehåll. Upphovsrätten gäller också då material digitaliseras. I Finland upphävs copyrighten om författaren varit död i  70 år. Detta kallas att materialet blivit kulturallmänning. Detta har lett till att mycket material i princip skulle vara redo att publiceras, men processen stoppas på grund av rädsla för lagen eller möjliga anhöriga till författaren. Ibland är författaren nämligen okänd eller så har han/hon skrivit under pseudonym.

Som forskare gäller också att vara på sin vakt då digitaliserad text används. Det finns ju nämligen den möjligheten att materialet förvanskats på något sätt. Text är lätt att redigera på dator. Med diverse textigenkänningsprogram som OCR är det möjligt att snabbt och enkelt komma åt text som skannats. Fördelen med detta är ju tillika att fel kan korrigeras i efterhand. Frågan är om du hellre låter en felaktigt text vara så att de fortfarande kan kallas original eller om du rättar vissa ord för att underlätta sökbarheten?

Många gamla dokument har dessutom unika tecken och marginaler, vilket inte alltid kan återges i digital form.  Om fonten ändras och klotter och dylikt tas bort, försvinner också en del av textens unika natur.


Nationalbiblioteket har en hel del digitala samlingar utlagda på nätet. Möjligheten att söka upp gamla tidningar digitalt är enligt min åsikt intressant, och skulle gärna få fortsätta med yngre upplagor. I dagsläget går det bara att komma åt tidningar från 1912 och tidigare. Upphovsrättslagen är en bromskloss på många områden, och i synnerhet då det gäller dagstidningar som inte på något sätt är privata eller besitter hemlig information. Enligt finsk lag är det möjligt att publicera material som är 100 åt gammalt och äldre. Andra länder är mer eller mindre stränga. Släktforskning och övrig informationssökning underlättas av digitalisering, och att Nationalbiblioteket åtminstone publicerat ett flertal dagstidningar är ett steg i rätt riktning.
Även medeltida texter har digitaliserats av Nationalbiblioteket. Fragmenta membranea är en utställning som innehåller tusentals skrifter från det medeltida Sverige, och i synnerhet den östra rikshalvans skrifter.


Riksarkivetsdigitala samling växer med flera miljoner texter årligen. Materialet är till exempel taget från mikrofilm. Genom söktjänsten på Riksarkivets hemsida kan man hitta många slags dokument. Jag slog på skoj in min kära hemkommun Sibbo och hittade allt från kartor från 1800-talet till en bild av Sibbos skyddskårsemblem från inbördeskriget. Ja, du gissade rätt; emblemet föreställde en varg.
Även kyrkböcker har digitaliserats. Denna vecka mestadels från Nykarlebytrakten. Riksarkivet meddelar nämligen vad som senast har digitaliserats. De gör ett bra jobb och uppskattas säkert stort av forskare.

Projektet Zacharias Topelius Skrifter har strävat efter att publicera stoff av den kände sagofarbrorn, professorn och forskaren. Texterna är renskrivna och kommenterade och har säkerligen nått stor popularitet i Norden och övriga Europa. I synnerhet hans dikter är enligt mig fascinerande. Jag återger som avslutning på detta inlägg ett smakprov. Som tur är detta helt tillåtet enligt upphovrätten.

Men jag äger inga blommor, inga perlor äger jag,
Har blott tusen, tusen tankar i mitt hjerta natt och dag;
Alla knoppas de som blommor, och som perlor skimra de,
När jag tyst i mina drömmar ser din bild emot mig le.
Hvad jag har, det ger jag gerna; tag min arma blomstergård!
Tag mitt hjertas bleka drömmar, tag dem, dyra, i din vård!
Du är våren, som hvar blomma väcker upp till lif och dag,
Och det djupa mörka hafvet med dess dolda skatt är jag.


Trevlig fortsatt helg!

Jimmy

Internets och datorns historia + crowdsourcing

Goder afton! Jag ska dela med mig av lite tankar efter den senaste föreläsningen. Vi hoppar direkt in i internetträsket:

Arpanet kan ses som föregångaren till det internet vi känner till idag. Långt före det fanns dock innovationer som startade en kedjeraktion av datorutveckling. Jag ska nu kort sammanfatta måndagens föreläsning med att redogöra för framväxten av internet och World Wide Web.

En väldigt tidig metod för systematiskt utföra uträkningar var Blaise Pascals mekaniska räknemaskin från år 1642. Dessa såkallade punched cards eller hålkort började användas till exempel inom textilindustrin på 1800-talet. Dessa kort kan lagra information medelst binära tal och har ännu under tidigt 2000-tal använts som hjälpmedel i rösträkningar i politiska val.

Krig har alltid lett till nya uppfinningar. Människan har alltid använt mycket energi och kunskap då det har gällt att ta livet av andra varelser. Vapen har förbättrats, till exempel byttes pilbågen ut mot det kraftiga och användarvänliga armborstet. På samma sätt ledde andra världskriget 1939-1945 till att eftervärlden fick se många nya uppfinningar och förbättringar. Ett exempel på detta är datorn.

I modern krigsföring är kommunikation livsviktigt. Förr i tiden sändes ordonnanser/löpare iväg för att till fots framföra budskap åt befälhavare, vilka med god tur överlevde och hann föra fram meddelandet i tid. Under andra världskriget gällde det sekunder: om fientligt flyg närmade sig måste till exempel ett luftvärnspjäs göra sig redo omedelbart. Trådlös kommunikation behövde dessutom kodas för att inte snappas upp av fienden. Tyskarnas undermaskin Enigma sände krypterade meddelanden från utbåtar, bunkrar och andra strategiskt viktiga ställen. Koderna var så svårknäckta att de allierade inte kom åt Enigma förrän de kapat en tysk ubåt och hittade ett schiffreringssystem.

Nåväl, tillbaka till Arpanet (Advanced Research Projects Agency Network). Detta var föregångaren till det som vi  kallar internet. För första gången kunde ett nätverk av information skapas. Det första e-mailet skickades redan 1971. Är du förvånad över att det återigen handlade om krig? Visserligen ett kallt krig, men likväl var det USA:s försvar som sparkade igång denna uppfinning. 

Var är vi idag? Nu känns e-post nästan lite som "något trögt från början av 2000-talet", som en yngre bekant till mig världsvant förkunnade. Vi har alltså kommit så långt att det som för oss födda på 90-talet var fantastiskt idag är skåpmat. Nuförtiden skriver vi snabbmeddelanden via Facebook och använder e-post somn en sista nödlösning. Hur arga blir vi inte på folk som vägrar skapa fb-konton så vi kan bombardera dem med mer eller mindre nyttig information?

Digitalgurun Clay Shirky höll ett föredrag där han på ett starkt sätt pekade på internets ofantliga utveckling. I början av 2000-talet ägde en jordbävning rum i Kina. Det tog tre månader innan myndigheterna ens erkände att det hade hänt. Nästa jordbävning inträffade då Twitter slagit igenom. Resultat: Världen fick nys om det innan marken hade slutat gunga.
#ingen censur täpper till internet längre, kineser!

Jag såg ett föredrag av Michael Edson som talade om utvecklingen och möjligheterna inom nätkulturen.

Han började med att delge skrämmande statistik angående vår planet. Det finns stora, klassiska problem som svält och konflikter, vilket gör att nya innovationer och genier behövs för att tackla problemen.
 Han nämner muséer som något viktigt i detta sammanhang. Varför muséer? 18000 enbart i USA. Varför?

Edson citerar författaren Roy Slade:
"(muséerna) reflect creativity, history, culture, ideas, innovation, exploration, discovery, diversity, freedom of expression and the ideals of democracy." Genom till exempel muséer har vi nämligen en möjlighet att förmedla kunskap, idéer och inspiration till kommande generation problemlösare.


-Joy's law var ett roligt begrepp som presenterades: de smartaste mänskorna i din brasch jobbar inte för dig. Hur ska du hitta dem? Världen är stor, och du skulle säkert gärna ta emot deras expertis.
Enligt Clay Shirky ägnas en biljon timmar fritid varje år av utbildade personer som har tillgång till internet. Denna resurs borde utnyttjas bättre, och denna utveckling är som tur på gång.
Broadcast-modellen, som gällde på 1900-talet inte längre lika attraktiv. Den gick ut på att en elit eller specifik grupp stod för sändning av information medan den breda allmänheten konsumerade denna. Tidens melodi är mycket mer inkluderande:

Crowdsourcing är ett allt mer effektivt redskap för att bekämpa Joys lag. För att ett bra resultat måste ett företag kommunicera med dem som förväntas konsumera dess produkt. Vad är då mer lämpligt än att via internet blixtsnabbt få respons och idéer? På gräsrotsnivå är detta som att på Facebook ställa en öppen fråga om hur man bäst får sina pelargoner att växa och må bra. Garanterat dyker en bekant upp och uttalar sig om saken.

Det finns rum för enorma möjligheter  då människor världen över får möjlighet att bidra till något stort. Det kan gälla forskning eller dina pelargoner. Resultatet blir detsamma. Crowdsourcing mobiliserar kunskap som aldrig tidigare varit möjlig att få tag på. Ett exempel på detta är MTurk, som blivit en stor sajt för datorprogrammerare. Crowdfunding fungerar på ett liknande sätt; då handlar det om att allmänheten bidrar monetärt. Ett exempel på detta är den finsksponsrade filmen "Iron Sky", som till stor del är bekostad med frivilliga donationer över nätet. Hade garanterat inte funkat på 1980-talet...

Ett svenskt ord för crowdsourcing står inte att finna på till exempel Wikipedia. Mitt svenska namnförslag är kunskapsmobilisering. För mig betyder det att lilla jag någon gång i framtiden kan få bidra till något stort. Jag känner mig som en hänryckt mötesdeltagare som ser kollektboxen närma sig i bänkraderna. Vi har en framtid full av möjligheter.

Tack för ikväll!
- Jimmy

Information, kunskap och kommunikation

Ibland är det givande att filosofera över olika begrepps betydelser och hur olika vi människor uppfattar många ord. Torsdagens föreläsning om digital kultur i humaniora tyckte jag personligen att var både krävande och intresseväckande. Genom att utbyta åsikter lyckades vi som grupp ge varandra perspektiv och nya tankebanor angående kommunikation och information.

INFORMATION. 

Jag antar att de flesta deltagarna i kursen höll med den framlidne amerikanske ingenjören Claude Shannons teori om information. För att information över huvud taget kan existera krävs enligt Shannon åtminstone

A) en avsändare. Informationen måste ha sitt ursprung i något som sänder någonting vidare. Själva budskapet kan vara ett e-mail eller ljudet av någon som blåser i en visselpipa 500 meter längre bort. Mediet är instrumentet som för budskapet vidare; till exempel är det en radio som vidarebefordrar en gudstjänst från en kyrka i Karleby.  Mediet påverkar informationens innehåll, utseende och grad av påverkan. Om mediet kommunicerar dåligt med omvärlden kommer dess budskap att undgå att uppfattas. 

B) ett meddelande. Detta kan vara synnerligen abstrakt, eftersom praktiskt taget allt som interagerar med någonting kan fungera som ett meddelande. Själva meddelandet kan vara ett ord eller bara en känsla som förmedlas till...

C) mottagaren, som utsätts för budskapet (detta för mina tankar till en störande, stor reklampelare på gatan). Mottagaren behöver varken medvetet eller frivilligt ta emot busdkapet. Vi kan alltså tala om information då A,B och C spelat klart sin roll. 

En viktig aspekt är att Information lätt förändras under skede B, det vill säga medan det når sin mottagare. Alla har lekt "den trasiga telefonen" som barn och på så sätt fått en första uppfattning om att information o- eller medvetet kan förvanskas. I dagens värld är information interaktivt, eftersom så många meddelanden är skapade av digital mjukvara och på så sätt känsliga och formbara. 

Mediegurun Lev Manovich påpekar att media inte enbart är något som "är digitalt". Jag citerar hans artikel "Media After Software": 


"None of the new media authoring and editing techniques we associate with 
computers are simply a result of media ‘being digital’. The new ways of 
media access, distribution, analysis, generation and manipulation all come 
from software."



KUNSKAP.

Kunskap är ett till vardagligt ord som man alltför sällan disskerar och undersöker. En rimlig förklaring kunde vara information som behandlats och nått sitt mål. Åtminstone skrev jag själv ner den förklaringen under senaste föreläsning. Hur som helst är detta bra att ta upp efter begreppet information.

Kunskap innebär att mottagaren har snappat upp meddelandet och nu på något sätt kan använda sig av dess innehåll. En hund som lärt sig sträcka fram sin tass för att få en godbit använder sig av kunskap, låt vara att nivån på denna är minst sagt låg. Jag kan gå längs med sandstranden på Zanzibar  och höra någon ropa på swahili. Om jag inte förstår detta språk är jag antagligen oduglig som mottagare av information. Om jag däremot förstår vad "habari gani" betyder kommer jag att reagera på detta och kanske glatt svara "mzuri sana". I sådana fall har tidigare kunskap hjälpt mig i en ny situation.

 Kunskap är grunden för mer kunskap. Lär dig fiska, och du kommer att få se mängder av hala, sprattlande organismer i din båt. Lär dig läsa, så finns det ingen gräns för vad du sedan kan lära dig. Kunskap kan ses som en snöboll som rullar ner för en kulle och bara växer. 

Enligt mig kan ordet betydelse  förklaras som en följd av kommunikation eller informationsflöde. Kommunikation för mig är minst två medier som klarar av att utbyta information sinsemellan. Visst finns det också ett begrepp som ensidig kommunikation, det vill säga ett enkelriktat budskap.  Men betydelse innebär en form av intryck eller påverkan. Någonting måste förändras för att betydelse ska äga rum. Det har betydelse att sparka sin tå mot en hård tröskel. 

Lösryckta ord skapar större betydelse om de sätts ihop till en vettig mening. Symboler används också ofta för att öka på betydelsen av ett budskap. Genom symboler får också meddelanden olika betydelse. Språkfilosofi är en vetenskap för sig, men bland annat här hittade jag lite läsvärt om betydelse och mening. 

Om boktryckarkonsten

Bokproduktionen i Europa var före 1400-talets senare del mikroskopisk i jämförelse med tiden efter att Gutenberg revolutionerade boktryckarkonsten. Sirkka Havus artikel ”Kiehtova kirja” ger en snabb och lättläst översikt över bokhistorien.

Under antiken och medeltiden var skrivkonsten få förunnad. Rätten och kunskapen att publicera skrifter tillhörde den politiska eller religiösa eliten, vilket naturligtvis har präglat den äldre litteraturens innehåll. Genom att hålla allmänheten utanför denna kultur var det också ett maktmedel i sig att behärska läs- och skrivkonsten. På 1400-talet började de gamla mönstren brytas upp i takt med att texter publicerades i snabb takt och dessutom på folkspråk.

På 1500-talet började böckernas struktur standardiseras. Det blev möjligt att hänvisa till annan tryckt litteratur, och man hänvisade inte bara till en viss författare utan även till ett specifikt exemplar av en tryckt bok. Även sidnumrering och kapitelindelning blev kutym.

1600-talet innebar en lite stagnering i litteraturspridningen, främst genom den kyrkliga och politiska censuren som noga övervakade vad som trycktes. I Finland höll boktryckarkonsten för övrigt en lägre standard än i det kontinentala Europa.

Under 1700-talet uppstod upplysningen, och spridningen av otaliga idéer möjliggjordes genom storskalig produktion av böcker. Verk som idag betraktas som odödliga klassiker, till exempel Daniel Defoes Robinson Crusoe, såg dagens ljus. Nu var det inte enbart vetenskapliga och religiösa texter som dominerade; romanen som genre hade kommit för att stanna.

I dagens läge ser vi tillgången på böcker som lika självklar som mjölken i livsmedelsbutiken. Chris Anderson, chefredaktör för tidskriften Wire, bloggar om nutida trender inom försäljningen av böcker och musik. Eftersom litteratur till stor del är en konsumtionsvara i dagens värld har branschen också tvingat anpassa sig till den kraftigt växande internetkulturen. ”The Long Tail” är ett uttryck som innebär att böcker som trots att de säljer få exemplar med tiden går med vinst. Med låga lagerhållningskostnader och smart marknadsföring är detta en metod som åtminstone har fungerat inom musikbranschen.

Böckerna har haft olika uppgifter och läsare i varje tidsålder. Den digitala revolution vi lever i just nu är högst antagligen inte större än Gutenbergs förbättrade tryckpress. Men det betyder inte att dess följder skulle få mindre betydelse inom en nära framtid. Även om böcker som föremål med tiden minskar i upplaga kommer dess funktion bara att byta miljö. Behovet att sprida information är lika stort, eller snarare större dag för dag. 

(Detta editerade inlägg blir aningen kortare än planerat på grund av ett tekniskt problem som i sista stund raderade hela inlägget innan det sparades.)

Tankar om digital humaniora

Ett synnerligen omdiskuterat ämne är "den digitala revolutionen" och vad  som egentligen menas med detta 2000-talsfenomen. Om man menar den explosionsartade tillväxten som skett på internet - och utmanövreringen av traditionella medier - kan fenomenets inverkan på mänskligheten gott jämföras med boktryckarkonsten eller upptäckten av nya kontinenter på 1500-talet. Det har dock funnits många hisnande "revolutioner" i historien, och jag anser, precis som professor Robert Darnton i en intervju, att den digitala revolutionen trots allt bara är en i mängden. Dess följder är dock att följa, och vi har bara sett början av dess påverkan hos mänskligheten.

Den ökande digitaliseringen har lett till stora omställningar i de mest varierande branscher. Stora mängder information flyttar nu ut på nätet, vilket i sin tur leder till omställningar för dem som konsumerar och producerar information. Av praktiska skäl är digitalisering av humaniora något som antagligen emottas positivt av de flesta. Tillgängligheten blir större om källor publiceras på internet, och snabbheten i kommunikationen mellan de som till exempel forskar i samma  bransch förbättras avsevärt.

Darnton påpekar dock att digitaliserade texter kan vara betydligt bräckligare än vad gemene man förstår. Som exempel nämns att kopiösa mängder administrativa e-meddelanden från president George W. Bushs tid i Vita huset är spårlöst försvunna. Digital information kan således lätt raderas eller framför allt ändras och förvanskas. I jämförelse med t.ex. Shakespeares manuskript är dock digital information lättare att både duplicera och spara för framtida behov. Personligen ser jag definitivt fler fördelar än nackdelar med detta.

De humanistiska vetenskaperna står inför stora förändringar. Professor Mark McDayter poängterar att den moderna teknologin varken är skapad av eller för humanister, men oavsett detta är vi humanister ansvariga för att hänga med i denna utveckling. Jag ser enorma möjligheter i digitalisering av humanistiska texter och tycker att denna utveckling inte kan gå snabbt nog. Bara för att historiker studerar gammal information behöver det inte betyda att metoderna ska vara konservativa.

Sann humanism handlar om att förstå människan och hennes omgivning. Om vi inte välkomnar digitaliseringen tar vi ett medvetet steg bort från något som har blivit ryggraden för vårt samhälle. Varje tid har sina egna "revolutioner", och det inte alltid något vi kan förutspå eller medvetet skapa. Men vi kan välja hur vi reagerar på det. Vi kan tämja alla förändringar. Vi kan inte kontrollera vinden, men vi kan ställa seglet rätt.

-Jimmy Holmberg

Jag som dator- och webbanvändare.

Mitt namn är Jimmy Holmberg och för närvarande studerar jag historia vid Helsingfors universitet. Denna blogg startades genom kursen "Digital kultur i humaniora".

1. När det kommer till bloggande och övrig användning av datorer och internet räknar jag mig som erfaren, även om mina kunskaper i till exempel kodning är bristfälliga. Eftersom min far arbetat som egen företagare med layout inom tidningsbranschen i över 20 år kom jag redan som barn i kontakt med datoranvändning och dess möjligheter i hemmet. Jag lärde mig grundläggande engelska termer och enkla program för Macintosh.

I tonåren köpte jag en egen dator och gick över till Microsoft på grund av dess försprång inom dataspelsvärlden. Spelen ställde allt fler krav på datorns egenskaper, vilket gjorde det nödvändigt att lära sig mer om både hård- och mjukvara. Jag gick med i ett flertal sociala medier och tog således steget in i den kraftigt expanderande internetkultur som idag ses som en självklarhet att vara en medlem i. I takt med att sociala hemsidor har utvecklats har jag också prövat på att blogga och delta i diverse diskussionsforum.

Förutom att hålla kontakt med bekanta och kommunicera via e-post är webben för mig ett viktigt instrument för att tanka kunskap av olika slag. Nyhetsläsning, faktasökning och mycket arbetsrelaterat är exempel på min vardagliga vistelse på nätet. Dagens samhälle ställer ett osynligt krav på oss att vara ständigt uppkopplade, och vad man än anser om detta beroende är det nödvändigt att finna sig i det och således oupphörligt uppdatera sina kunskaper i internetanvändning.

Jag ser inte datorkunskaper som en merit, utan som en absolut nödvändig  och grundläggande tillgång i dagens värld.