Internets och datorns historia + crowdsourcing

Goder afton! Jag ska dela med mig av lite tankar efter den senaste föreläsningen. Vi hoppar direkt in i internetträsket:

Arpanet kan ses som föregångaren till det internet vi känner till idag. Långt före det fanns dock innovationer som startade en kedjeraktion av datorutveckling. Jag ska nu kort sammanfatta måndagens föreläsning med att redogöra för framväxten av internet och World Wide Web.

En väldigt tidig metod för systematiskt utföra uträkningar var Blaise Pascals mekaniska räknemaskin från år 1642. Dessa såkallade punched cards eller hålkort började användas till exempel inom textilindustrin på 1800-talet. Dessa kort kan lagra information medelst binära tal och har ännu under tidigt 2000-tal använts som hjälpmedel i rösträkningar i politiska val.

Krig har alltid lett till nya uppfinningar. Människan har alltid använt mycket energi och kunskap då det har gällt att ta livet av andra varelser. Vapen har förbättrats, till exempel byttes pilbågen ut mot det kraftiga och användarvänliga armborstet. På samma sätt ledde andra världskriget 1939-1945 till att eftervärlden fick se många nya uppfinningar och förbättringar. Ett exempel på detta är datorn.

I modern krigsföring är kommunikation livsviktigt. Förr i tiden sändes ordonnanser/löpare iväg för att till fots framföra budskap åt befälhavare, vilka med god tur överlevde och hann föra fram meddelandet i tid. Under andra världskriget gällde det sekunder: om fientligt flyg närmade sig måste till exempel ett luftvärnspjäs göra sig redo omedelbart. Trådlös kommunikation behövde dessutom kodas för att inte snappas upp av fienden. Tyskarnas undermaskin Enigma sände krypterade meddelanden från utbåtar, bunkrar och andra strategiskt viktiga ställen. Koderna var så svårknäckta att de allierade inte kom åt Enigma förrän de kapat en tysk ubåt och hittade ett schiffreringssystem.

Nåväl, tillbaka till Arpanet (Advanced Research Projects Agency Network). Detta var föregångaren till det som vi  kallar internet. För första gången kunde ett nätverk av information skapas. Det första e-mailet skickades redan 1971. Är du förvånad över att det återigen handlade om krig? Visserligen ett kallt krig, men likväl var det USA:s försvar som sparkade igång denna uppfinning. 

Var är vi idag? Nu känns e-post nästan lite som "något trögt från början av 2000-talet", som en yngre bekant till mig världsvant förkunnade. Vi har alltså kommit så långt att det som för oss födda på 90-talet var fantastiskt idag är skåpmat. Nuförtiden skriver vi snabbmeddelanden via Facebook och använder e-post somn en sista nödlösning. Hur arga blir vi inte på folk som vägrar skapa fb-konton så vi kan bombardera dem med mer eller mindre nyttig information?

Digitalgurun Clay Shirky höll ett föredrag där han på ett starkt sätt pekade på internets ofantliga utveckling. I början av 2000-talet ägde en jordbävning rum i Kina. Det tog tre månader innan myndigheterna ens erkände att det hade hänt. Nästa jordbävning inträffade då Twitter slagit igenom. Resultat: Världen fick nys om det innan marken hade slutat gunga.
#ingen censur täpper till internet längre, kineser!

Jag såg ett föredrag av Michael Edson som talade om utvecklingen och möjligheterna inom nätkulturen.

Han började med att delge skrämmande statistik angående vår planet. Det finns stora, klassiska problem som svält och konflikter, vilket gör att nya innovationer och genier behövs för att tackla problemen.
 Han nämner muséer som något viktigt i detta sammanhang. Varför muséer? 18000 enbart i USA. Varför?

Edson citerar författaren Roy Slade:
"(muséerna) reflect creativity, history, culture, ideas, innovation, exploration, discovery, diversity, freedom of expression and the ideals of democracy." Genom till exempel muséer har vi nämligen en möjlighet att förmedla kunskap, idéer och inspiration till kommande generation problemlösare.


-Joy's law var ett roligt begrepp som presenterades: de smartaste mänskorna i din brasch jobbar inte för dig. Hur ska du hitta dem? Världen är stor, och du skulle säkert gärna ta emot deras expertis.
Enligt Clay Shirky ägnas en biljon timmar fritid varje år av utbildade personer som har tillgång till internet. Denna resurs borde utnyttjas bättre, och denna utveckling är som tur på gång.
Broadcast-modellen, som gällde på 1900-talet inte längre lika attraktiv. Den gick ut på att en elit eller specifik grupp stod för sändning av information medan den breda allmänheten konsumerade denna. Tidens melodi är mycket mer inkluderande:

Crowdsourcing är ett allt mer effektivt redskap för att bekämpa Joys lag. För att ett bra resultat måste ett företag kommunicera med dem som förväntas konsumera dess produkt. Vad är då mer lämpligt än att via internet blixtsnabbt få respons och idéer? På gräsrotsnivå är detta som att på Facebook ställa en öppen fråga om hur man bäst får sina pelargoner att växa och må bra. Garanterat dyker en bekant upp och uttalar sig om saken.

Det finns rum för enorma möjligheter  då människor världen över får möjlighet att bidra till något stort. Det kan gälla forskning eller dina pelargoner. Resultatet blir detsamma. Crowdsourcing mobiliserar kunskap som aldrig tidigare varit möjlig att få tag på. Ett exempel på detta är MTurk, som blivit en stor sajt för datorprogrammerare. Crowdfunding fungerar på ett liknande sätt; då handlar det om att allmänheten bidrar monetärt. Ett exempel på detta är den finsksponsrade filmen "Iron Sky", som till stor del är bekostad med frivilliga donationer över nätet. Hade garanterat inte funkat på 1980-talet...

Ett svenskt ord för crowdsourcing står inte att finna på till exempel Wikipedia. Mitt svenska namnförslag är kunskapsmobilisering. För mig betyder det att lilla jag någon gång i framtiden kan få bidra till något stort. Jag känner mig som en hänryckt mötesdeltagare som ser kollektboxen närma sig i bänkraderna. Vi har en framtid full av möjligheter.

Tack för ikväll!
- Jimmy