Tankar om digital humaniora

Ett synnerligen omdiskuterat ämne är "den digitala revolutionen" och vad  som egentligen menas med detta 2000-talsfenomen. Om man menar den explosionsartade tillväxten som skett på internet - och utmanövreringen av traditionella medier - kan fenomenets inverkan på mänskligheten gott jämföras med boktryckarkonsten eller upptäckten av nya kontinenter på 1500-talet. Det har dock funnits många hisnande "revolutioner" i historien, och jag anser, precis som professor Robert Darnton i en intervju, att den digitala revolutionen trots allt bara är en i mängden. Dess följder är dock att följa, och vi har bara sett början av dess påverkan hos mänskligheten.

Den ökande digitaliseringen har lett till stora omställningar i de mest varierande branscher. Stora mängder information flyttar nu ut på nätet, vilket i sin tur leder till omställningar för dem som konsumerar och producerar information. Av praktiska skäl är digitalisering av humaniora något som antagligen emottas positivt av de flesta. Tillgängligheten blir större om källor publiceras på internet, och snabbheten i kommunikationen mellan de som till exempel forskar i samma  bransch förbättras avsevärt.

Darnton påpekar dock att digitaliserade texter kan vara betydligt bräckligare än vad gemene man förstår. Som exempel nämns att kopiösa mängder administrativa e-meddelanden från president George W. Bushs tid i Vita huset är spårlöst försvunna. Digital information kan således lätt raderas eller framför allt ändras och förvanskas. I jämförelse med t.ex. Shakespeares manuskript är dock digital information lättare att både duplicera och spara för framtida behov. Personligen ser jag definitivt fler fördelar än nackdelar med detta.

De humanistiska vetenskaperna står inför stora förändringar. Professor Mark McDayter poängterar att den moderna teknologin varken är skapad av eller för humanister, men oavsett detta är vi humanister ansvariga för att hänga med i denna utveckling. Jag ser enorma möjligheter i digitalisering av humanistiska texter och tycker att denna utveckling inte kan gå snabbt nog. Bara för att historiker studerar gammal information behöver det inte betyda att metoderna ska vara konservativa.

Sann humanism handlar om att förstå människan och hennes omgivning. Om vi inte välkomnar digitaliseringen tar vi ett medvetet steg bort från något som har blivit ryggraden för vårt samhälle. Varje tid har sina egna "revolutioner", och det inte alltid något vi kan förutspå eller medvetet skapa. Men vi kan välja hur vi reagerar på det. Vi kan tämja alla förändringar. Vi kan inte kontrollera vinden, men vi kan ställa seglet rätt.

-Jimmy Holmberg